Att nålliknande, spetsiga och hårda blad växer fram på en enbuske som normalt har ett skalliknande och mjukt bladverk är en försvarsmekanism hos växten.
I naturen äter vissa djur av de mjuka bladen, särskilt på unga enbuskar. Växterna känner sig då hotade och blir stressade. Till följd av detta utvecklar växterna spetsiga och hårda blad på de områden som gnagts sönder för att motverka det vilda gnagandet på detta sätt.
Man skulle kunna jämföra detta beteende med igelkottens beteende, som kryper ihop när den är i fara och bara visar sina spetsiga taggar för rovdjur.
Detta beteende kan observeras hos olika enbuskarter, t.ex. den kinesiska Itoigawa-junipern (Juniperus chinensis shimpaku var. itoigawa) eller den feniciska enbusken (Juniperus phoenicea). För att undvika att hårda spetsar växer upp bör särskilt unga plantor inte beskäras under de två första åren.
Men även hos redan äldre växter kan denna försvarsmekanism ibland observeras när de beskärs kraftigt. Det är därför lämpligt att utföra mindre partiella beskärningar oftare än årliga kraftiga beskärningar. Växterna bör observeras efter varje beskärning och beskärningen bör anpassas till växternas beteende.
